Äntligen är den här!

IMG_20170321_201933_793.jpg

Våren.

Knopparnas och den skira grönskans tid.
Fågelsångens och solskenets tid.
Livets och skapandets tid.

Och en tid, när jag är sådär lite extra tacksam över att bo så nära naturen och allt vackra. Jag har upptäckt att våren och ljuset utanför fönstret, på något sätt sprider sina strålar över tavlorna jag sitter och målar bakom rutan inne i min lilla ateljé. Färgerna är lenare, ljusare, klarare. Motiven är mjukare, skörare och än mer fyllda av hopp.

Vår inne och vår ute. Det är en väldigt skön och lätt känsla, allting spirar på något vis. Alla små frön som spreds för vinden under hösten, och sov under vinterns kalla nätter, börjar nu att gro och blygt visa sig för världen. Och världen välkomnar dem i sin tur med fågelsång, värme och jubel. 

Eftersom våren på ett så alldeles speciellt sätt handlar om kärlek och liv, känns det lite extra roligt att jag har fått välkomna den med att måla så många barn och husdjur. Jag blir alltid helt förstummad när människor ber mig avbilda något av ansiktena som de bär i sina hjärtan, och det är alltid ett uppdrag jag tar mig an med största allvar och iver. Under de gångna veckorna har jag hunnit måla två bebisar och tagit emot beställningar på ytterligare två. Jag har målat en bengalisk katt som ska hela vägen till Ohio i USA, och håller i skrivande stund på med att måla två tama papegojor. Jag har fått äran att designa och måla ett kommande skivomslag...

Och, jag blivit kontaktad av ett stort galleri som har lokaler i Rom, Florens, Milano och London. 
Mer om det kommer senare :)

Ja, det är verkligen vår nu. Jag har så mycket att göra, så många tavlor att måla och så många idéer jag vill förverkliga. Och mitt i all denna iver och yra, är det så otroligt skönt att bara stanna upp, stå helt tyst med ansiktet mot solen och känna hur hjärtats rötter skjuter djupare ner i jorden. Att hämta andan och just bara andas. Att stanna där i nuet tillräckligt länge för att lägga märke till alla små detaljer av skönhet som vi omges av. 

Hur ni än gör för att välkomna våren, vad ni än gläder er sådär alldeles speciellt mycket åt just nu, så önskar jag er alla en vår med lätta steg. En tid av inspiration, glädje och avlyfta bördor.

 Anemones. Akryl på canvas. 90 x 110 cm 

Anemones. Akryl på canvas. 90 x 110 cm 

Men våren är inte bara en tid för de bekymmerslösa. Långt därifrån. Det är en tid när jorden täcks av gödsel, när kalla regn kommer till synes helt utan förvarning och när alla skogens djur ängsligt oroar sig för sina små.

Som det sägs i den kända dikten:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
— Karin Boye

Vårens tid är en Påskens tid. En tid där lidandet och mörkret också är en realitet. Smärtan och oron vi bär tar inte semester bara för att snödropparna tittar fram. 

Men mitt i all denna ängslan och smärta, är det ändå så att alltings strävan och mål är livet. Och ärr är trots allt ett bevis på just livet. De är ett bevis på att vi kan älska djupt och leva djupt, bli sönderskurna och totalt urholkade. Men att vi ändå, på något vis, kan läka och fortsätta leva. Fortsätta älska. Gödslet är till för att ge näring. Regnet kommer kanske plötsligt, men det kommer för att ge liv och släcka törst. Och djurens ängslan viskar så starkt om kärleken de har för sina små. Därför finns det, även mitt i lidandet, ett hopp och en vår.

En slags ljus sorg full av kärlek och löften, som inte minst Påskens stora mysterium vill påminna oss om.

 Den första videkvisten. Pilgrim spanar mot solen.

Den första videkvisten. Pilgrim spanar mot solen.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar

Glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden

Känner en sekund sin största trygghet;

Vilar i den tillit
som skapar världen.
— Karin Boye

Ljus och kärlek, Isalind

Comment